Kulturstigen 21

Söder om Slagnäs, ca 3 km fran byn, pa den västra sidan av Skellefteälven fanns redan 1809 ett s k Lappnybygge: Näbnekote. Det beboddes av en fiskarlapp, dvs en person som betalade skatt till staten för sitt område - ett s k Lappskatteland - men som inte brukade jorden för odling utan endast levde av fiske och jakt. Denne fiskar-lapp och byns förste svenska nybyggare kom väl överens; de var grannar på behörigt avstånd frän varandra, kunde göra sig förstådda med varandra (Burman talade också lapska när så behövdes) och de delade på skatten, som måste betalas, in för Lappskattelandet under de s k frihetsåren för Slagnäs-nybygget.

 

Någon gång under 1800-talets mitt bytte platsen namn; Näbnekote blev Betlehem. Ingen kan idag säga varför så skedde, men en förklaring kan vara den evangeliska lekmannarörelsen - det norrländska nyläseriet - som startade i Piteå landsförsamling 1802 och som nådde inlandet ( Malå och Sorsele) vid denna tid. Den här rörelsen stod i stark konflikt med både kyrkliga och världsliga makthavare. (Läsarrörelsen finns omskriven bl a i Maria Bilares Barn av den heta elden).

 

Utöver Näbnekote/Betlehem, har det troligen också funnits andra lapska bosättningar runt vår sjö innan Burman kom. Huruvida det var fasta bosättningar med fiskarlappar eller bara sommarvistesområden är oklart. De fynd som gjorts är bl a eldstäder till kåtor, som under nyodlingsarbete påträffats bl a på Näset, Norra Slagnäs. Vidare en offerplats (enl dr Wallquist's mening) i Gelloviken, där samerna hade ett sommarviste. Där fanns också och matförvaringsbod att tillgå vid flyttningen av renar under vår och höst. Dessa vår- och höstflyttningar mellan kust och fjäll passerade också Udden, där bl a en mycket gammal päträffats. Var bygds samisk-svenska historia är med all sannolikhet sammanflätad i långt fler trådar än vi idag känner till, Ty också seiten tiger… (seite= en samisk gudabild av sten).

 

Betlehem var bebott, också av svenska nybyggarfamiljer, till inpå 1930-talet. Dess siste bosättare var Sjul-Ersa Nila, bygdens lantbrevbärare sträckan Sunnanå-Bergnäsudden.

När Malåvägen senare färdigställdes kom Nilas husgrund att "hamna" under vägen. En lång historia om fiskelappboplats och nybyggarmöda var till ända.